Det började som så många andra samtal gör, vid köksbord, i lärarrum, på trappor och i mataffären. Känslan fanns där: besluten togs långt bort. Det spelade mindre roll hur mycket man försökte påverka, den som inte satt vid bordet blev inte hörd.
Tankarna på ett lokalt parti hade funnits på Färingsö i decennier. Efter kommunsammanslagningen 1972 växte känslan av att ytterområdena tappat sin röst. Men det dröjde till 2005 innan idéerna blev verklighet. Det som till sist fick bägaren att rinna över var ett beslut att avskeda två fackliga lärarföreträdare med hänvisning till att de var ett arbetsmiljöproblem för kommunledningen. Det väckte starka reaktioner, inte bara bland lärare, utan i hela bygden.
Flera av dem som engagerat sig fackligt insåg att det behövdes ett nytt sätt att påverka. Om man inte blev lyssnad på som medborgare eller yrkesperson, kanske det var dags att ta plats i politiken.
I september 2005 bildades Öpartiet. En interimsstyrelse valdes med Inger Blomberg från Kungsberga som ordförande. Med i gruppen fanns bland andra Ylva Forslid, Tommy Svensson, Bernt Richloow, Anita Enholm, Berth Fransson och Ulf Jansson – alla från olika delar av Färingsö. Deras mål var tydligt: att ge människor i ytterområdena en röst. Men också att visa att politiskt engagemang inte behöver vara reserverat för partiapparater och maktspel.
Redan året därpå, på årsmötet 2006, valdes Berth Fransson till ordförande. Då hade fler engagerade hunnit ansluta, bland andra Desirée Björk, Eva och Tommy Liljeros, och förberedelserna inför det första kommunvalet var i full gång.
Inför valet 2006 byggde partiet sin egen valstuga. Affischer tillverkades för hand. På valsedeln stod 24 namn, alla med lokal förankring. Intresset var större än någon hade vågat hoppas. Även Dagens Nyheter kom ut och gjorde reportage.
Resultatet blev fyra mandat i kommunfullmäktige. Ett tydligt tecken på att många kände likadant: det behövdes något nytt, något närmare, något som utgick från vardagen.
Namnet Öpartiet valdes för att spegla geografin, kommunen består av många öar, men också för att visa att partiet ville stå utanför traditionella block. Symbolen blev ett rött ”Ö” med blå text, enkel, men tydlig.
Trots att alla i den första styrelsen kom från Färingsö, reste man tidigt runt på öarna för att lyssna, samtala och engagera fler. Det handlade inte om att företräda en plats, utan om att skapa en ny typ av politik, där besluten börjar hos medborgarna själva.
Mandatperioderna som följde visade att engagemanget höll i sig. Fyra mandat i flera val. En tillfällig nedgång 2014. En återkomst 2018. Ett tapp i valet 2022. Men viljan att bidra har aldrig mattats av.
Under den senaste mandatperioden bytte partiet namn till Mälaröpartiet. Det kändes naturligt. Vi ville visa att vi var mer än ett initiativ från Färingsö. Namnet berättar var vi verkar – och varför: för hela övärldens bästa.